Rättegången mot Breivik fortsätter 14/5-31/5 2012

Rättegången mot Breivik har gått in i en ny fas, vittnesmålen om de fasansfulla upplevelser de överlevande från Utöya varit med om är efter många dagar och veckor avslutade. Det har varit en tung uppgift för alla inblandade att lyssna på offer som berättat om saker vi åhörare bara kan föreställa oss i de värsta skräckscenarierna. Jag är inte ensam om att även ha blivit berörd av att höra svaren på frågan målsägandebiträdena ställt till alla vittnen: hur mår du idag? Det är många ungdomar vars ljusa framtidsdrömmar har släckts efter den 22 juli. De har blivit sjukskrivna, inte kunnat prestera i skolan och förlorat motivation att ta sig in på utbildningarna de drömt om. Konsekvenserna av en ensam mans handlingar under ett par timmar kommer att leva vidare långt efter att dom faller.

I den nya fasen har vi fått lyssna på poliserna som var först på plats och hur deras räddningsaktion såg ut. Det norska polisväsendet fick utstå mycket kritik efter attentaten för att det tog så långt för dem att komma till ön. Kommunikationen fungerade inte och det var ingen som var förberedd på en händelse av liknande kaliber. Man vågar inte fundera på hur många som hade kunnat räddas om polisen bara kom en kort stund tidigare.

Vi har även fått lyssna på personer som kände Breivik innan den 22 juli, under den gångna veckan har hans vänner fått ge domstolen deras bild av mannen de refererar till som Anders. De ville vara helt anonyma inför åhörarna och valde att be domstolen sätta den tilltalade i ett annat rum. Mitt intryck är att de uppfattade honom som vilken kille som helst, med sina egna egenheter.

Slutligen så har polisen äntligen konstaterat det jag och många med mig i ett tidigt skede konstaterade när Breivik hördes: det finns inga bevis för nätverket Knights Templar var existens Breivik genomgående har hävdat.

Stockholm 31 maj 2012

Elisabeth Massi Fritz