Sexualbrottlagen måste ändras så att den även omfattar ”otrohetskontroller”

I dagarna fastslog Svea hovrätt att en handling som omfattas av rekvisiten för en våldtäkt ändå ska få en annan brottsrubricering, om gärningsmannen säger att han inte utfört den i sexuellt syfte.

Händelsen som var uppe för prövning rörde en så kallad otrohetskontroll där en man hade fört upp sina fingrar i sin flickväns underliv för att kontrollera om hon hade haft samlag med en annan man.  Handlingen utfördes mot kvinnans vilja och föregicks av att han slet av hennes byxor och trosor.

För att dömas för våldtäkt krävs inte att ett samlag utförs i heterosexuell mening, alla handlingar som med hänsyn till kränkningens art är att jämföra med ett samlag omfattas av våldtäktsbegreppet. På så sätt kan man även bli våldtagen av någon med samma kön, med fingrar, oralt och med tillhygge.

Utgångspunkten i Svea hovrätts dom är att mannen inte har haft ett sexuellt syfte när han fört upp fingrarna i kvinnans underliv. Trots att hon har blivit förnedrad, kränkt och utsatt för en våldtäkt i all annan juridisk mening, anser hovrätten att han endast olagligen har tvingat henne.

Problemet med resonemanget är att det skapar en lucka i sexualbrottlagen där man kan dömas till ett lindrigare brott med en mildare påföljd om man säger att syftet var ett annat än sexuellt. ”Jag skulle bara kolla en sak”, säger våldtäktsmannen och slipper bära med sig en våldtäktsdom i bagaget. Kvar finns en kvinna som blivit kränkt, förnedrad och ja… Våldtagen. För henne är kränkningen lika stor och lidandet lika svårt, oavsett vilket syfte hennes gärningsman påstår sig ha haft. Om hovrättens resonemang är lagenligt krävs en lagändring, en kvinna som får sitt underliv ofredat mot sin vilja har blivit utsatt för en våldtäkt och det ska stå i domen.