Noll tolerans mot kvinnlig könsstympning ska råda i Sverige

I går var det den internationella dagen för noll tolerans mot kvinnlig könsstympning. Varje år uppmärksammar vi frågan, men det räcker inte. Vi måste göra mer. Kvinnlig könsstympning är ett globalt problem och enligt FNs siffra är i vart fall 200 miljoner flickor och kvinnor utsätta för könsstympning. Könsstympning är ett avskyvärt brott, ett brott mot mänskliga rättigheter och det är hedersbrott. Det är också ett brott som leder till fysiskt och psykiskt livstrauma för offret. Det är ett brott som går ut på att kontrollera flickors och kvinnors sexualitet och liv. Det här är brott som även existerar i Sverige. Och många undrar hur siffran ser ut i dag och vad gör vi i frågan ?

I Sverige är könsstympning av flickor och kvinnor förbjudna sedan 1982. Det är även olagligt att genomföra ingreppet utomlands om man är bosatt i Sverige. Socialstyrelsen har år 2015 uppskattat, att så många som 38 000 flickor och kvinnor i Sverige kan ha utsatts för könsstympning.

Det är viktigt att alltid polisanmäla dessa brott. Sjukvård, skola, socialtjänst, andra myndigheter måste våga agera. Vid blotta misstanken om att ett barn eller ungdom har utsatts för könsstympning eller kan komma att utsättas för könsstympning i samband med exempelvis en resa till hemlandet måste vuxna agera. Vi måste våga se och våga agera för att skydda det barn som är offer eller kan komma att bli ett offer.

Efter att polisanmälan är gjord ska offret alltid få ett målsägandebiträde omedelbart och det biträdet ska förstås vara specialiserat och kunna ämnet. Det är viktigt att komma ihåg att offret inte behöver betala sitt målsägandebiträde, det är staten som betalar det. Det viktigt att polis, åklagare snabbt agerar och säkrar den bevisning som kan styrka brott. Alla polisförhör med målsäganden och vittnen anser jag ska säkras, genom ljud- och bildfiler. I sådana här mål är det vanligt att offret av naturliga skäl inte vill medverka eftersom brotten till största del begås av föräldrar eller en nära släkting. Men i de här målen finns ofta stödbevisning, även rättsintyg som styrker skadebilden. Det går oftast att styrka brott. Ändå har vi endast två fall som lett till fällande domar.

År 2003 öppnades Sveriges första och hittills enda specialistmottagning för könsstympade. Amelmottagningen på Södersjukhuset i Stockholm som har tagit emot drygt 1300-1400 patienter sedan starten år 2003.

Det här siffrorna visar att vi måste göra mer i Sverige för att bekämpa kvinnlig könsstympning. Vi kan inte acceptera att dessa brott fortgår. Det ska råda noll tolerans i Sverige. De som begår brotten är nästan alltid en nära släkting eller föräldrar, och ja, vi måste lagföra de personer som begår dessa fruktansvärda brott, även om det är föräldrar eller nära släktingar. Åklagare måste agera utifrån att det här är brott som hör under allmänt åtal och att en åklagare är den som driver målet, oavsett om målsäganden vill medverka eller ej. Vill ej målsäganden medverka ska åklagaren fortsätta driva målet. Finns ett målsägandebiträde som kan stötta, hjälpa och juridiskt biträda offret/målsäganden genom hela rättsprocessen.

Vi måste även se över vår lagstiftning för vi har för låga straff för dessa allvarliga brott. Attityden i samhället måste vara att de här är allvarliga brott och Du som begår dessa allvarliga brott, ja DU riskerar ett betydligt strängar straff än de påföljder som vi har i dag. Du ska kunna få upp till 18 års fängelse om du förstör ditt barns liv. Även utvisning ska användas i de fall det är möjligt. Sverige måste ha noll tolerans mot kvinnlig könsstympning.

Elisabeth Massi Fritz