Hovrättens dom i mål nr B 409-14

Idag meddelade hovrätten över Skåne och Blekinge dom i mål nr B 409-14. Domen innehåller ett av de märkligaste domskäl jag har läst på länge. Den visar att vi verkligen är i behov av en ny reglering, där samtycke införs i brottsbalken. Två nämndemän är skiljaktiga och jag tycker deras skiljaktiga mening är mer rätt än juristernas fyrkantiga slutsatser.

Ett nej ska alltid vara ett nej.

Målsäganden i målet har flera gånger uttalat ”nej, sluta”. Hon har varit hysterisk när hon lämnat lägenheten där händelsen ägt rum. Ett vittne och två poliser berättar om hur uppriven målsäganden var och att hon knappt varit kontaktbar. Tre andra vittnen berättar om vad målsäganden har berättat för dem efter händelsen. Det finns således stödbevisning, som enligt HD kan räcka för en fällande dom. Därutöver har kvinnan rodnad i halsen eftersom hon har skrikit.

Gärningsmannen hävdar att han trodde kvinnans ”nej” och ”sluta” var en del av det dominanssex som han påstår att målsäganden varit med på. Det är inte ett obetydligt våld som har utövats, ändå anses hans historia trovärdig. De inte ens har pratat om dominanssex eller sex med våldsinslag, vilket gör det ännu märkligare att det konstaterats att han saknat erforderligt uppsåt. Den som använder dominanssex måste väl försäkra sig om att den andra parten är med på det? Gärningsmannens uppgifter låter för mig som en efterhandskonstruktion. Att hovrätten köper en sådan förklaring tycker jag är märkligt med tanke på att parterna inte ens har diskuterat dominans eller sex med våldsinslag.

Hovrättens domskäl tolkar jag som att det är fritt fram att våldta och att ett nej inte är ett nej.

16 juni 2014

Elisabet Massi Fritz