Utvisa personer som dömts för hedersbrott

För Pela, Fadime, Abbas och Maria är det för sent. Men det finns många andra i liknande situationer. Ingen ska behöva frukta sitt liv på grund av familjens heder, skriver advokaten Elisabeth Massi Fritz.

FAKTA

Elisabeth Massi Fritz

Advokat.

Specialiserad på att företräda personer som har utsatts för hedersbrott, familjevåld eller våldtäkt.

I en namnlös grav i Irak ligger Pela Atroshi begravd. Hon mördades endast 19 år gammal av sin pappa och sina farbröder i juni 1999. Jag var målsägandebiträde åt hennes lillasyster som hade bevittnat mordet, och därför vittnade under rättegången mot de båda åtalade farbröderna. Under hela målet fanns hotbilder mot henne.

Min erfarenhet av hedersmord och majoriteten av hedersbrott är att hotbilden mot offret och de som medverkat, särskilt om de är familj eller släkt, i en rättegång aldrig upphör.

Hotbilden kan däremot komma att öka efter fällande dom. I Sverige är vi naiva och tror på fullt allvar att vi kan behandla hedersmördarna.

I dagarna kom beskedet att en av farbröderna dömda för mordet har släppts från fängelset, efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt tidsbestämda livstidsstraff. Senare i år kommer även den andra farbrodern som är dömd för mordet att släppas. Pappan är kvar i hemlandet.

Han, tillsammans med farbröderna, erkände hedersmordet i hemlandet. Straffet var ett ytterst lindrigt och ingen blev frihetsberövad eller dömd till fängelse. Orsaken var att motivet på mordet var heder. Det var enligt domstolen i hemlandet en förmildrande omständighet.

Pela mördades för att hon ville bestämma över sitt eget liv. Som alla andra flickor och kvinnor i Sverige hade hon rätt att leva i frihet från förtryck, fri att älska vem hon ville. Välja sin egen väg i livet. Grundläggande mänskliga rättigheter som ingen har rätt att begränsa.

Rättegången mot hennes mördare var den första då begreppen hedersbrott och hedersmord togs upp under en svensk rättegång.

Sedan dess har även Fadime, Abbas, Maria och många andra blivit offer för hedersmord, just för att de ville gå sin egen väg i livet.

Hedersbrott är brott som begås för att återupprätta den heder som en person anses ha berövat sina närstående. Den är starkt förknippad just med flickors och kvinnors beteende och självbestämmanderätt. Det är en bestraffning planerad och utförd av en familj eller släkt för ”brott” mot de regler man har ålagt offret att leva sitt liv enligt. Regler som är helt oförenliga med de faktiska lagar och regler som finns i vårt samhälle.

Som advokat specialiserad på att företräda offer för hedersbrott och deras anhöriga har jag länge efterlyst lagstiftning på området som slår fast att hedersbrott är brott som alltid begås med tydligt motiv och uppsåt.

Det är brott som ofta föranletts av ett helt liv då offret har levt i skräck för sin egen familj, och vars liv kontrollerats in i minsta detalj. Det är brott som begås med särskild hänsynslöshet och inte sällan slutar med att offret mördas. Först kommer hoten – sedan verkställs dem.

Ett införande av hedersbrott och hedersmord i brottsbalken vore ett erkännande från samhället att vi inte accepterar hedersrelaterat förtryck och brottslighet i Sverige.

Det skulle även ge våra domstolar större möjlighet att ta hänsyn till de speciella omständigheter som föreligger och bidra till en ökad kunskap och kompetens hos polis, åklagare, jurister och domare. Lagstiftning behövs även för att vi ska kunna lagföra alla inblandade förövare, inte bara en gärningsman.

Begår du ett hedersbrott ska det råda strängt straff. Straffet skall kombineras med utvisning i de fall det är möjligt. Min erfarenhet i dessa mål, men även på grund av min egen kulturella bakgrund, vet jag att utvisning är den mest avskräckande påföljden när någon begår hedersbrott.

Enligt min mening tas nästintill ingen hänsyn till brottsoffrens rätt till upprättelse, personliga säkerhet och hotbild mot brottsoffer, vittnen och anhöriga. De som polisanmäler och vittnar mot förövare i hedersbrott anses ofta svika hela sin familj och släkt. De tar en enorm risk, med vetskapen att den ofta nära släkting de vittnar emot kommer att komma ut i samhället igen även vid fällande dom.

Det finns mycket kvar att göra Sverige. Det är dags att ta tag i frågan på allvar. Det ska inte behöva ta 20 år till.

För Pela, Fadime, Abbas, Maria och många andra mördade är det för sent, men det finns många andra, framför allt unga tjejer och kvinnor, i liknande situationer. Ingen ska behöva frukta sitt liv på grund av familjens heder.

Sverige måste sluta vända dem ryggen och komma ihåg Fadimes tal i riksdagen.

Elisabeth Massi Fritz

Advokat. Specialiserad på att företräda brottsoffer i våldsbrott och hedersbrott