Färre uppklarade våldtäkter – och lång kö: ”Förödande”
Bara åtta procent av alla våldtäkter som har lett till en polisutredning har klarats upp i år. Många utredningar lider även av långa väntetider på kriminaltekniska undersökningar.
– Det kan vara förödande, säger advokaten Elisabeth Massi Fritz.
Advokat Elisabeth Massi Fritz. Foto: Dan Hansson
Det har skett en kraftig nedgång från förra året av uppklarade våldtäkter under det första halvåret, enligt ny statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå).
Siffran har gått från 12 procent till åtta. En förklaring är att fler våldtäkter anmäls – drygt tusen fler i år under de första månaderna jämfört med förra året.
En annan orsak som pekas ut är att det råder polisbrist och långa väntetider på polisens kriminaltekniska labb, Nationellt forensiskt centrum, NFC.
I värsta fall kan handläggningstiden på NFC för en utredning om en grov våldtäkt ta 157 dagar.
– Många sexualbrott prioriteras tyvärr inte. I de mål det går snabbare är alla ”häktade” mål. Det finns dock många mål som inte har frihetsberövade men ändå är allvarliga, säger advokaten Elisabeth Massi Fritz, som framförallt företrätt personer som utsatts för sexualbrott.
I en nyligen uppmärksammat fall kunde tio män som misstänktes för en gruppvåldtäkt gå fria i över ett år utan att delges misstanke om brott. Detta på grund av resursbrist hos polisen och långa handläggningstider på NFC.
Det finns i grova drag två problem med detta, enligt Elisabeth Massi Fritz. För det första kan våldtäktsoffer ge upp och inte medverka till en fortsatt utredning.
– Ytterligare ett problem är ur bevissynpunkt. Långa handläggningstider kan vara förödande för att kunna styrka brott då vittnen får sämre minne med tiden. Vi har även brott som kan preskriberas, säger hon.
På det kriminaltekniska labbet ser man en drastisk ökning av sexualbrott – 39 procent fler under en femårsperiod. Samtidigt har handläggningstiderna blivit allt längre. År 2011 tog det i snitt 39 dagar, medan det i dag tar 66 dagar.
Den dystra utvecklingen drabbar inte bara utredningar och offer, utan är också ett bekymmer för Sveriges åklagare.
– Vi kan känna frustration över att det kan ta tid. Det innebär en massa konsekvenser för de personer som är inblandade i ett ärende. Man vill ju få ett avslut åt det ena eller andra hållet. Den som är misstänkt och är målsägare har ett intresse av att det går så fort som möjligt, säger Liselott Herschend, som är kammaråklagare på Åklagarkammaren i Uppsala.
När det gäller sexualbrott som gäller yngre, och när den misstänkte och offret är bekanta eller känner varandra, så är det även viktigt att utredningen som helhet går fort, påpekar Liselott Herschend.
– När det gäller unga så blir det en väldig ryktesspridning. Då kan det vara väldigt olika vem man tar ställning för, om det är för målsägande eller den misstänkte. Där är det viktigt att det blir klarlagt snabbt vad som har hänt.
Att handläggningstiden tar i genomsnitt 66 dagar kan också betyda att en okänd gärningsman går fri.
– Vi är oerhört beroende av att det ska gå snabbt att få till en dna-profil. Det är så vi kan få fram en misstänkt person, säger Liselott Herschend.
Enligt Nationellt Forensiskt Centrum beror de långa handläggstiderna på att fallen av sexualbrott ofta är väldigt komplexa. Det behöver göras specialanalyser som tar lång tid, och ärenden kan även dra ut på tiden om det finns flera misstänkta gärningsmän.
– Vi har höjt produktiviteten. Men det kommer in betydligt fler ärenden och de ökar också i komplexitet. Vi har inte mäktat med att få ut ärenden i samma takt som de strömmat in. Vi rekryterar fler och jobbar med flera förbättringar men det tar sin tid, säger Robert Kronqvist, chef på biologsektionen på NFC.
Elisabeth Massi Fritz efterlyser lagändringar och mer resurser för att vända den dystra utvecklingen.
– Med tanke på hur kriminaliteten ser ut i dag är det många områden inom rättsväsendet som måste förbättras avsevärt. Gängkriminalitet får till exempel inte ta över sexualbrotten. Alla brott måste prioriteras, säger hon.