Kvinnor ska inte stanna hemma, polisen ska istället sätta in extra resurser och gripa förövarna

Internationella kvinnodagen är över och runt om i landet har dagen uppmärksammats på olika sätt med manifestationer, demonstrationer, fester med mera på såväl allmän plats som i hemmet. Samtidigt i Östersund uppmanade polisen kvinnor att hålla sig hemma, eller i alla fall inte röra sig ute på stan själva. Detta för att de då löper risk att bli överfallna av män.

På kort tid har polisen mottagit minst 8 anmälningar av överfall mot kvinnor i Östersund. I samtliga fall är förövarna en eller flera män. Man kan tycka att polisen under dessa omständigheter istället borde sätta in extra resurser och se till att gripa och stoppa de misstänkta förövarna eller varför inte uppmana dessa förövare att vi kommer gripa er, ni kommer bestraffas hårt, men som vanligt är det kvinnors liv som ska begränsas på grund av mäns våld mot kvinnor.
Kvinnor har precis som män en rätt att vistas i samhället och röra sig fritt. Det är en grundläggande mänsklig rättighet. Däremot borde man på ett effektivt och snabbt sätt begränsa förövarna att begå brott. Det är där problemet ligger.

Trots att män löper större risk att utsättas för överfall och misshandel på stan än kvinnor gör, har polisen såvitt jag vet aldrig uppmanat män att stanna hemma för att undvika att bli överfallna. Varför anses det självklart att kvinnors frihet ska begränsas för att ”skydda” dem, medan mäns frihet aldrig skulle inskränkas på liknande sätt? Är det för att polisen vet att kvinnor lyssnar på och följer dessa uppmaningen, medan män inte gör det? Anser polisen att det är lönlöst att försöka begränsa mäns frihet för att förhindra brott, eftersom män inte låter sig begränsas på samma sätt som kvinnor? Är det för att kvinnor är så vana att känna rädsla, att ta ansvar för att inte försätta sig i situationer där de kan bli utsatta för brott, och därmed skuldbeläggas, som de lyssnar på polisens uppmaningar att inte gå ut på stan själva?

En man som går ut ensam på stan och blir överfallen skuldbeläggs inte på samma sätt som en kvinna i liknande situation. Man pratar inte om hur han var klädd eller hans alkoholintag som ett sätt att flytta över ansvar från förövaren till brottsoffret. Man pratar inte om att han borde ha varit mer försiktig, att han var dum som var ute själv och därför får skylla sig själv. Han har dessutom större chans till upprättelse genom åtal och fällande dom vid misshandel än en kvinna som blir överfallen och våldtagen har. Och just våldtäkt är det kvinnor ofta är allra mest rädda att bli utsatta för när de är ute själva på stan.

Kvinnors livsutrymme ska inte begränsas på grund av mäns våld. Polisen ska fokusera på förövarna. Om polisen är övertygad om att ett okänt antal män i Östersund utgör ett hot mot kvinnor så kanske de borde uppmana alla män att stanna hemma, istället för att uppmana alla kvinnor att inte gå ut på stan själva.

Östersunds kvinnliga befolkning har rätt att röra sig fritt på stadens gator under dygnets alla timmar utan att utsättas för brott. Att polisen förespråkar begränsad rörelsefrihet för potentiella brottsoffer (kvinnor) som ett sätt att skydda dem, medan de potentiella förövarna (män) får röra sig fritt, visar med all önskvärd tydlighet att vi i Sverige har mycket arbete kvar att göra när det gäller mäns våld mot kvinnor. Det handlar om attityder, värderingar, skuldbeläggande av offret och ämnet jämställdhet. Denna ständiga fråga som jag alltid lyfter i frågan om mäns våld mot kvinnor.

Istället för att begränsa kvinnors liv bör vi fokusera på männen som begår de här brotten. Polisen i Jämtland har sagt att de inte kan vara överallt hela tiden, och att ”det ligger lite ansvar också i det egna beteendet”. Jag utgår ifrån att de i det här fallet menar mäns beteende, och inte kvinnors. Annars borde Jämtlands polis fundera på att byta jobb.

Elisabeth Massi Fritz

Advokat