Män som hatar kvinnor på nätet
Författaren Germaine Greer har sagt att ”kvinnor har ingen aning om hur mycket män hatar dem.” Men sedan internet blev en del av vår vardag har kvinnor, kända som okänd, blivit smärtsamt vissa om precis hur mycket män hatar dem.
Rossana Dinamarca, Birgitta Ohlsson, Alexandra Pascalidou, Åsa Linderborg och Mona Sahlin är kvinnor vi känner igen, deras yrkesval har gjort dem till offentliga personer. De är kvinnor med makt, inflytande, och vars röster blir hörda. Något som uppenbarligen är mer än vad många män klarar av.
I Uppdrag Gransknings reportage ”De hotade” (sändes 10/2) berättar dessa offentliga och framgångsrika kvinnor om det hat och de hot, ofta med grovt sexuellt innehåll, de utsätts för.
Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg berättade att hon vid flera tillfällen frågat sin son om han vill att hon ska sluta skriva, på grund av hotbilden mot henne. Men att sonen alltid svarat att hon inte längre skulle vara sig själv om hon slutade skriva.
Skribenten och programledaren Alexandra Pascalidou sa att hatet och hoten mot henne har förgiftat hela hennes existens.
Riksdagsledamoten Rossana Dinamarca läste upp ett sms hon mottagit, där avsändaren beskrev hur det skulle ge honom en orgasm att hänga henne och se hennes döda kropp sprattla och kvida.
Den man som förra året åtalades för att ha sms:at hot och kränkningar till bland andra Rossana Dinamarca, uttryckte under rättegången viss förståelse för att de målsägande mådde dåligt av de sms han hade skickat till dem, och sa att han ångrade sig. Men när rättegången var över och Uppdrag Granskning ringde upp honom, sa han att han var tveksam till om Rossana verkligen varit ledsen, och att det nog mest hade varit ett spel för gallerierna från hennes sida. ”Ibland skulle man kunna tro att hon tigger om att få sånt här” sa han.
Att någon döms för hot och hat på nätet, eller via anonyma sms, hör till ovanligheterna, vilket de som begår dessa brott givetvis vet. Risken att bli spårad är liten, och risken att bli åtalad och dömd är närmast mikroskopisk.
Detta måste vi ändra på. Vi måste ändra arbetsmetoder hos polis och åklagare, liksom deras attityd kring näthat mot kvinnor. Dessa brott måste börja prioriteras och ses som en del av mäns våld mot kvinnor.
Ingen kvinna ska tystas ner på grund av näthat.
”Utredningen om ett modernt och starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten” (Ju 2014:10) har nyligen färdigställts. Regeringens särskilda utredare Gudrun Antemar och hennes arbetsgrupp har överlämnat sitt betänkande till regeringen. I det föreslår man bland annat införande av en ny straffbestämmelse om olaga integritetsintrång, ett utvidgat ansvar för olaga hot, att ofredandebestämmelsen ska gälla fler fall, att ärekränkningsbrotten ska skydda anseendet, självkänslan och värdigheten, och att straffansvaret för den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla utvidgas.
Jag välkomnar de förslag på lagändringar som framförs i betänkandet, men anser att vi måste gå längre. Straffen måste vara strängare och alla brott ska falla under allmänt åtal.
Vi behöver öka kompetensen inom polisen för att de i mycket större utsträckning ska kunna utreda den här typen av brott.
Vi behöver även utöka vårt rättsliga samarbete med framförallt USA för att kunna lagföra brott som begås på amerikanska hemsidor, bloggar och sociala media plattformar som Twitter, Facebook och Instagram.
Med frihet kommer skyldigheter och ansvar. Vi ska kunna utkräva ansvar för de grova kränkningar, integritetsintrång och hot som begränsar människors liv, och syftar att skrämma dem till tystnad. Det här är brott som förstör människors liv, vi pratar familjer där även barn blir involverade.
Att vara anonym på internet är ingen mänsklig rättighet. Men att leva i frihet från hot och våld är det. Mäns hat mot kvinnor på nätet ska bekämpas med hårda tag och hårda straff.
Elisabeth Massi Fritz
Advokat