Stoppa förövarna

Sexualbrott begås på festivaler varje år och ändå tar vi inte tag i problemet. Polisen gör inte tillräckligt för att stoppa förövarna.
Under Bråvallafestivalen polisanmäldes fem våldtäkter, ett våldtäktsförsök och ett femtontal sexuella ofredanden. Ansvaret för dessa brott är enbart förövarnas.
Men polisen gör inte tillräckligt. Det krävs fler poliser, kameraövervakning, ordningsvakter, samt även frivilliga som hjälper till för att stoppa förövarna.
Polisen som har ansvaret för säkerheten på Bråvallafestivalen borde känna skuld och ett större ansvar för situationen under den gångna helgens festival.
Som en del av sin kampanj #tafsainte delar polisen under sommarens festivaler och evenemang ut ett armband med texten ”POLIS AVSPÄRRAT #tafsainte” till besökare.
Enligt min mening är det bra att polisen på alla sätt försöker nå ut till ungdomar som både utsätts och begår dessa brott. Om armbanden kan stärka unga kvinnors tilltro till rättsväsendet är det ett viktigt steg framåt. Men ett armband räcker inte för att stoppa en förövare. Det är ett totalt misslyckande från polisens sida att så många brott har anmälts.
När SVT intervjuade 17 åriga Lina och Julia på Bråvalla sade Julia att hon såg bärandet av polisens ”tafsa inte”-armband som ett ställningstagande. Hon tyckte att det var viktigt att alla bar armbanden för att visa vad de tycker.
Att höra unga tjejer resonera på det viset är underbart. Alla tjejer ska kunna gå på festival klädda precis hur de vill, dansa hela natten berusade om de så vill, och aldrig någonsin behöva vara rädda för män med en kvinnosyn som hör hemma i forntiden.
Män måste sluta tafsa, ofreda och våldta tjejer och kvinnor. Att dessa brott begås i så stor utsträckning är ingenting vi ska vänja oss vid eller någonsin acceptera. Varje våldtäkt är en för mycket, och varje tjej som begränsar sitt liv på grund av rädsla är ett misslyckande för vårt samhälle. Vi måste arbeta ännu hårdare för att ingen flicka, tjej eller kvinnas frihet ska begränsas på grund av män som i strid med våra normer och lagar ser det som sin rättighet att begå dessa avskyvärda brott.
Polisen i Bråvalla skrev efter den andra anmälda våldtäkten: ”NEJ är ett NEJ även om man i ett tidigare skede sagt något annat”, vilket är ett budskap jag vill se att polisen fortsätter att förmedla framöver. Alla sexuella gärningar utan samtycke är övergrepp, och det är aldrig någonsin offrets fel oavsett omständigheter.
Polisen måste vara synlig och lättillgänglig så att brottsoffer snabbt kan polisanmäla. Det underlättar säkrandet av teknisk bevisning och ökar polisens möjligheter att gripa förövaren. Alla som anmäler att de blivit utsatta för sexualbrott ska få ett gott och professionellt bemötande. De ska erbjudas stöd, få information om sina rättigheter och få ett målsägarbiträde direkt när polisanmälan görs. Alla anmälningar ska tas på allvar, inga brottsoffer ska behöva utstå ifrågasättande eller kränkande frågor och brotten ska utredas skyndsamt.
Våldtäkt behöver klassas som ett grovt brott, vilket det inte gör i dag, och vår sexualbrottslagstiftning behöver stärkas. Polisen i Bråvalla har förstått att ett nej är ett nej. Hur länge ska det dröja innan Sveriges riksdag också gör det, och ändrar vår lagstiftning så att tjejers rätt att under alla omständigheter bestämma över sin egen kropp är skyddad i lag?
Sverige har förbundit sig att straffbelägga alla sexuella gärningar som begås utan samtycke, och det är på tiden att vi också gör det.
Elisabeth Massi Fritz
Advokat