Angående DNs artikel ”Bevisen ansågs ovanligt svaga” mina synpunkter

Det Stockholms tingsrätt har prövat är huruvida målsägande befann sig i en särskilt utsatt situation, och av den orsaken behövde straffrättsligt skydd för sin sexuella integritet. Inte huruvida målsägande ”var rädd eller så berusad att hon inte kunde säga nej.” Att män åtalade för våldtäkt hävdar att målsägande var med på det som skedde är mer regel än undantag, och inget som fråntar dem ansvar när målsägande befinner sig i en särskilt utsatt situation.

Min uppfattning är att målsägandes berättelse tillsammans med annan stödbevisning i form av vittnesmål borde ha räckt för att styrka hennes berusningsgrad. Målsägande har uppgett att hon var rädd, och min uppfattning är att hon som ensam och berusad ung tjej i en hytt med fyra främmande män mitt i natten hade orsak att vara rädd. Det är mycket märkligt att en situation som av samhället generellt benämns som livsfarligt för en ung tjej inte anses utgöra en särskilt utsatt situation av Stockholms tingsrätt.

Beskrivningen av bevisningen som ”ovanligt svag” återfinns inte i tingsrättens dom, och att tingsrätten inte hittat ”ett enda vittnesmål som säger emot de åtalades berättelse om att allt sex var frivilligt” håller jag inte med om. Målsägandes vänner vittnar om hur målsägande beskrivit händelsen för dem, och mer än en person säger att ordet våldtäkt då nämndes.

Att hävda att ”inte ens kvinnans egen berättelse visar att hon har blivit våldtagen” är kränkande mot målsägande, och även det någonting jag inte håller med om. Målsägande har uppgett att hon var så berusad att hon kände sig neddrogad, att hon har fragmentala minnesbilder, men mycket är ”helt svart.” Hon har uppgett att hon aldrig hade stannat kvar i den mörka hytten med okända killar om hon hade varit nykter, och att det vid ett tillfälle ”stod tre killar på rad med byxorna neddragna när hon låg på sängen.” Hon har uppgett att hon ”kände sig avstängd och maktlös som ensam tjej bland tre killar.” Hon var rädd och ”visste inte vad de var kapabla att göra”.Dessa uppgifter tillsammans med övriga omständigheter i hytten och mannen som vaktade utanför hyttdörren enligt åtalet ska vi ej glömma, är omständigheter som enligt min mening i allra högsta grad tyder på övergrepp och utnyttjande snarare än frivillig sex.

Stefan Lisinski säger att han har svårt att tro att domen skulle ha blivit annorlunda om vi hade haft en samtyckeslagstiftning ”eftersom de åtalade männen säger att kvinnan var mycket tydlig med att hon ville ha sex.” Vad han missar här är att en samtyckesbaserad lagstiftning givetvis ska ta hänsyn till de omständigheter då en person inte anses vara kapabel att fritt ge sitt samtycke. Exempelvis om man är en berusad och rädd ung tjej ensam i en färjehytt med fyra främmande män. Det ska inte räcka med att säga ”hon ville” för att inte bli fälld för våldtäkt. Vi måste kräva mer än så av killar och män.

Avslutningsvis missar Stefan Lisinski att det inte enbart är åklagaren som kan överklaga domen till hovrätten. Det kan även målsägande göra genom sitt målsägandebiträde.

Anser du som brottsoffer att en dom är felaktig så kan du givetvis överklaga och få din sak prövad i högre instans. Våra lagar är till för att skydda Dig som utsatt brottsoffer. Ditt målsägandebiträde ska föra din talan och kämpa för dina rättigheter.

Advokat Elisabeth Massi Fritz
Specialiserad på att företräde utsatta brottsoffer